I slutet av 80-talet publicerade Hans Moravec ett tanke experiment, som han kallade för kvantsjälvmord (quantum suicide). Idén med det hela var att tänka sig Schrödingers katt, fast från kattens perspektiv. Kvantodödlighet betyder att subjektet (t.ex. Schrödingers katt) överlever ”självmordet” varje gång, oavsett chansen att dö. Så vad betyder detta? Tänk dig att vid varje val du gör skapas det andra parallella universum för varje val du inte gjorde där du finns också (Se ”Multiverse-teorin”). Detta händer förstås hela tiden, och det finns oändligt många universum med du i. Tänk dig nu att du åker i en bil och håller på att frontalkrocka med en lastbil. Oändligt många parallella universum ”skapas” och du dör i de flesta, men du kommer ändå att överleva, eftersom ditt medvetande kommer alltid att följa med till det universumet där du överlever. Så klart kommer du vara död för din familj och dina vänner i de andra parallella universumen, vilket gör detta till en lite deprimerande tanke Det betyder dock också att folk som är döda i vårt universum, lever i ett annat.
Detta är naturligtvis väldigt svårt att bevisa. Om någon skulle göra Schrödingers katt experimentet flera gånger på rad, för att se om han/hon överlevde, skulle de bara överleva i sitt egna parallella universum, och vi andra skulle bli kvarlämnade med en död version av den personen i en låda.
Vissa tror stenhårt på denna idé, och ett vanligt argument är så simpelt som ”vi lever ju nu!”. Skeptiker menar att detta inte alls håller när man pratar om vad effekten kommer vara när man åldras, och blir gammal.