Maskhål
Ett annat sätt man tänker sig att man i framtiden ska kunna teleportera sig på, är med hjälp av maskhål. Maskhål är något som inte tidigare har varit kopplat till kvantmekaniken alls, men på senare har man börjat komma på teorier på hur man kvantmekaniskt ska kunna skapa maskhål. Men först tänker jag prata om det ”klassiska” maskhålet.
Man tänka sig rumstiden som ett pappersark. Om man har 2 punkter på pappret så är helt logiskt den kortaste vägen mellan punkterna en rak linje. Enligt Einsteins teorier så kan man vika i rumstiden lite som man vill, ungefär som i ett pappersark. Om man då lägger punkt A mot punkt B så har man helt plötsligt en ännu kortare väg mellan punkterna, och detta är hela idén med ett maskhål. I vår 3-dimensionella värld skulle dock detta ”hål” vara sfärisk. Det problematiska med det hela är att dessa maskhål inte existerar nog länge för att ens ljus ska hinna igenom. En lösning skulle vara mata maskhålen med exotisk materia med negativ energi för att stabilisera dem, men allt detta är såklart väldig teoretiskt. Att uppehålla ett maskhål i praktiken är något som man fortfarande bara drömmer om. Om vi skulle lyckas skulle det innebära förmågan att både resa snabbare än ljusets hastighet, men även att resa igenom tiden. Eftersom maskhål är en väg, inte bara igenom rum, utan rumstiden, så skulle man också hamna någon annan stans i tiden.
Det finns flera olika teorier om hur man kan skapa maskhål, och en av dem kallas för ”kvanskums teorin” (quantum foam hypthesis). Man menar att nere på Planck-nivån, som är den minsta möjliga längden, råder ett kaotiskt tillstånd. Eftersom energi kröker i rumstiden så skulle denna se ut som ett stormpiskat hav, där av ”kvantskum”. Teorin säger att nere på denna nivå händer saker hela tiden, t.ex. att oexisterande partiklar ”lånar” energi, och blir existerande för att sedan ”betala tillbaka” skulden och försvinna igen. På samma sätt menar man då att både svarta hål och maskhål spontant dyker upp hela tiden, men försvinner lika fort. En teori är att man kvantmekaniskt ska kunna skapa maskhål genom att dra upp dem ur de gravitationella vakuumfluktuationer som kvantskummet består av. Teoretiskt ska man kunna ”snurra upp” tiden medan man kröker rumstiden mer och mer. Dock känner vi inte till lagarna om kvantgravitation tillräckligt för att kunna avgöra om detta faktiskt är möjligt.
