Inom kvantfysiken finns det också något som kallas tunneleffekten(quantum tunneling). Detta är något som kan vara väldigt svårt att förstå eftersom man inte kan förställa sig något liknande i vår makroskopiska värld. Det är alltså när en (mycket liten) partikel passerar igenom en barriär som den egentligen inte borde kunna passera. Detta kan t.ex. vara att den går rakt igenom en vägg. Ett väldigt bra exempel på hur man kan föreställa sig detta i vår makroskopiska värld är:

Tänk dig att du släpper en boll ner för en kulle mot en annan lite högre kulle. Enligt Newtons lagar så vet vi att bollen inte kommer kunna rulla högre än samma höjd vart vi släppte den från, även om det finns en lång nedförsbacke bakom den andra kullen. Om nu bollen hade varit en partikel, och kullarna hade varit energinivåer, vet vi att partikeln vill vara i den lägsta nivån, alltså vill den rulla ner för den branta backen på andra sidan, och därför finns det också en liten chans att den gör det. 

Tunneleffekten innebär alltså att det finns en liten chans, att en partikel gör det man i vanliga fall skulle kalla för omöjligt, struntar i det och gör det ändå. 

Detta är en av anledningarna till att stjärnor kan brinna så länge som de gör. I stjärnor pågår det hela tiden fusion. Väteatomer slås ihop och bildar helium, heliumatomer slås ihop och bildar Litium o.s.v. Detta avger otroligt mycket energi, men ändå inte nog för att hålla igång hela processen, och här kommer tunneleffekten in. Det finns en liten chans att genom tunneleffekten, sker denna fusion utan att atomerna har hög nog temperatur, och eftersom en stjärna har så otroligt många atomer, händer detta hela tiden. 

 

 

Det finns också mikroskop som använder sig av tunneleffekten, och de kallas sveptunnelmikroskop (scanning tunneling microscope). Dessa mikroskop går ut på att man för en ledande ”spets” över en yta. En BIAS(voltskillnad) mellan spetsen och ytan gör att elektroner, med hjälp av tunneleffekten, kommer börja vandra genom vakuumet mellan spetsen och ytan. Man undersöker sedan strömmen av elektroner medan man rör spetsen över ytan och med denna information kan man skapa en tydlig bild av väldigt små föremål, t.ex. atomerna i guld som på bilden under. Det kan vara väldigt svårt att åstadkomma,eftersom man måste vara väldigt exakt, men det är väldigt effektivt om man får till det.